Västergarn - norra Koviken

Långfredag. Tänk att förr var affärer och restauranger stängda på långfredagen. Stillhet skulle råda, onödiga aktiviteter skulle undvikas. Måltiderna skulle vara enkla. Numera kan jag faktiskt se ett värde i detta, för en viss definition av "onödiga aktiviteter". Strosa runt på köpcentrum och köpa saker jag inte behöver = onödig aktivitet. Fara till Västergarn och utforska ännu en bit av Gotlandskusten = nödvändig aktivitet.

Det är den 29 mars och det har varit mulet i fler veckor, men idag skiner solen! Vi kisar ovant i det skarpa solskenet och huttrar lite då de kyliga vindarna drar in från havet, men stigen söderut på strandängarna längs havet är välskött och lättgången och vi vandrar glatt iväg.

Efter en halv kilometer når vi en ensam brunmålad bod bredvid ett helt gäng båtlänningar, dvs uppdragsplatser för mindre båtar bestående av grävda rännor mellan stenvallar i rät vinkel mot stranden. Boden minner om fiskeläget Valbyte, vars övriga bodar flyttade till den nya hamnen i Västergarn någon gång på 1930-talet, och är öppen för allmänheten att ta en paus vid. Det är skönt med lä för vinden men lite väl tidigt för en paus för oss.

Vi vandrar vidare förbi hus och verksamheter och snart når vi nästa pausplats - en eldplats med fin havsutsikt. Skylten på "eldröret" informerar om att det tillhör samfälligheten Sanda Lekarve 1:23, men det är lite oklart vad detta innebär. Får ingen annan använda eldplatsen?

Det går ganska bra att vandra här längs havet. Ibland är det riktigt kustnära på sten och grus, ibland lite längre in på strandängarna, med bra stättor eller andra möjligheter att passera de stängsel som finns.

Ungefär två kilometer från Västergarn finns ytterligare en fikaplats bredvid parkeringsfickan på Toftavägen, men inte heller här stannar vi för en paus.

Det har börjat torka upp en del, men det är fortfarande riktigt blött och flera passager är riktigt översvämmade. Det krävs en hel del skuttande på tuvor eller kringgående manövrar, men ibland finns det hjälpmedel utlagda.

Vissa områden är smärre insjöar med flockar av gäss som ilsket skränar och flyger iväg då vi närmar oss.

När vi når området som kallas Strandskogen på kartan, norr om Kovik, väljer vi att försöka hitta en väg genom ett område som åtminstone på kartan ser ganska öppet ut istället för att följa kusten.

Det börjar bra, men vi får trixa oss fram ett par hundra meter förbi enbuskar och snår innan vägen öppnar upp sig igen. Det är ett vackert område på en låg ås - enligt Fornsök ett gravfält med över sjuttio lämningar, de flesta omplockade, övertorvade och övervuxna med enar och tallar. Än är inga djur utsläppta på bete och vi strosar lugnt fram över skogsängen till en stätta i sydöstra änden.

Längst ut på den lilla udden finner vi en bänk, en uppdragen båt, och - viktigast av allt - lä för vinden. Nu är det verkligen dags för fikapaus, som dagen till trots blir en lyxvariant med nybryggt kaffe och äppelpaj på stormkök.

Inga onödiga aktiviteter som sagt, bara nödvändiga och att fika ute är verkligen balsam för själen. När vi fikat klart kikar vi norrut genom öppningen i snåren vid stättan, konstaterar att det ser ut som att man kan gå vidare ända bort till Koviks fiskeläge, lägger det på den mentala att göra-listan, och klättrar sen över stättan för att vandra tillbaka till Västergarn.

På tillbakavägen väljer vi att följa kusten så gott det går, först via den gräsbevuxna skogsvägen och sen en stig i genom den vindvridna strandskogen. Det finns ett gammalt värn här, och medan vi fikade har en bil kört in och parkerat i en glänta. En fiskare gissar vi, vi har tidigare sett flera stycken med vadarstövlar ute i det kalla vattnet. Undrar om det nappar bra idag?

Sen blir det ganska exakt samma väg tillbaka, men nu med vinden i ryggen!

Vår tur fram och tillbaka blev ungefär sju kilometer på hyfsat lättvandrade stigar och strandängar, och vi fyllde i ännu en bit på vår vandra Gotland runt-karta. Det var ganska blåsigt idag, men det gjorde också att trafikoljudet från Toftavägen dämpades. Och man kan absolut inte klaga på havsutsikten!

/Anna, 29 mars 2024

Tips! Vandra norrut från Västergarn: Paviken, Kronholmen & Västergarn, 8,5 km rundslinga.

Om vår tur

Vi tar en sju kilometers tur fram och tillbaka längs kusten mellan Västergarn och Kovik. Delvis ganska blött men ganska lättgånget (mars). Flera pausplatser längs vägen.