Kallgatburg & guckuskoslingan

Det är i slutet av maj och vi kör till Kallgatburg med hopp om att guckoskon har börjat slå ut. Och när vi ändå är där går vi den fina naturslingan runt Kallgatburgs naturreservat också.

Vi har mest varit här tidig vår eller sen höst, då områdets sankmarker - och andra marker - varit vattenfyllda och översvämmade, så det är en överraskning att det är så grönt och lummigt här, som ett gotländskt änge.

Efter den sköna gröna tar källmyren Rövätar vid, men även här är det skönt med vackra blommor.

Sen är det en liten tur över gröna marker igen - och där ser vi för första gången en kattfot! Flera, faktiskt, det växer tio-tjugo kattfötter på en tuva längs stigen.

Och sen ser vi inga fler, varken här idag eller senare...

Vi kommer ut på den gamla landsvägen mellan Visby och Bunge. Enligt handledningen är det denna väg som gett namn åt området; Kall-gate = Karls gata eller Karls väg, fornsvenska för allmän landsväg då Karl betydde fri enskild man, bonde.

Vi träffar på flera som är på väg tillbaka från lokalen, och det är nästan lite andäktigt att gå här på stigen mitt ute i naturen för att titta på en blomma.

Efter drygt en kilometer finns det en stor informationsskylt som berättar om guckoskon - den är sällsynt men bedöms vara livskraftig så den är inte rödlistad, men givetvis fridlyst i hela landet.

Guckoskon växer i små stånd i den skuggiga barrskogen, och vi ålar oss fram mellan grenar och ris för att titta, beundra och fota. Men inte för nära - guckoskons frö behöver lucker jord för att gro så vi får inte trampa till jorden!

Till slut har vi sett tillräckligt och går stigen tillbaka till Kallgatburg. Vi träffar på flera andra sällskap som ska ut och titta på orkidéerna - så här mycket folk har vi inte sett ute i skogen på länge!

Vi kommer ut på den allmänna landsvägen igen och följer den söderut några hundra meter, sen svänger natur- och kulturstigen in mot Rövätars källmyr igen, som är ganska torr och grön nu, och det påminner återigen om en torr gräsmatta - inte kärrmark.

Efter lite drygt en halv kilometer har vi korsat Rövätar och är tillbaka på den gröna ängsmarken igen.

Sista biten tillbaka går genom en bred bäckfåra vars vatten kommer från en spricka i berggrunden nära den västra reservatsgränsen. Just nu är det inte mycket vatten men enorma mängder ramslök som fyller luften med sin vitlöksaktiga doft.

Sen är vi tillbaka vid parkeringen igen, med inte bara en utan två nya blommor väl fotograferade!

/Anna, 30 maj 2021

Om vår tur

5,5 km vandring längs en markerad naturstig (ej delen mot guckoskon, men den är enkel att följa). Stigar & spänger. Fikabord vid stigens start.