28 maj 2021· 5-10 km

Hejnum Kallgate

Laddar karta…

Det har gått några år sedan vi var i Hejnum-Kallgate sist så vi kör ut dit denna fina fredag för en vardagstur. Det går inte att missa den stora vandringsled-skylten längs Visby-Slite-vägen, och vi svänger av och parkerar vid den stora öppna planen.

Hela området här är en mosaik av flera olika mer eller mindre sammanhängande naturreservat - vår tur idag kommer att ta oss in i delar av Hejnum hällar och Hejnum Kallgate.

Så här på våren finns det enormt många blommor så jag varnar redan nu för att det kommer att bli enormt många blom-bilder i detta inlägg :)

En skylt vid parkeringen leder oss i rätt riktning. Spoiler alert: de här skyltarna kommer att orsaka lite förvirring under turen.

En skogsväg kantad av blommor leder oss nordväst i trehundra meter, sen kommer en fyrvägskorsning där vi svänger mot nordost för ytterligare en och en halv kilometers vandring.

IMG_20210528_150625 — En äng av majvivor i alla tänkbara rosa toner innan vi ens kommit iväg på leden.

IMG_20210528_150755 — Raps, tror jag. Google Lens föreslår även vildsenap, sommargyllen eller rybs.

IMG_20210528_150943 — Smultronvisslare (?) på en härlig ceriserosa midsommarblomster.

IMG_20210528_151556 — Rosettjungfrulin (?).

IMG_20210528_152204 — Den här kan jag! Sankt Pers nycklar.

IMG_20210528_152419 — Guldsmed (eller gräsgrön guldbagge) på en härligt lila bergskrabba, eller blåskalle på gotländska.

IMG_20210528_152456 — En vit Sankt Pers nyckel.

IMG_20210528_152903 — Till och med tallarna blommar i överflöd.

IMG_20210528_153238 — Maskros med aurorafjäril.

Efter denna blomkavalkad har vi nått ännu en fyrvägskorsning och en ledskylt, som visar att det är 1,7 km tillbaka parkeringen (stämmer), men fortfarande är det 6,1 km till vandringsleden.

Givetvis väljer vi att gå upp till utsiktstornet för att se på utsikten!

När vi beundrat utsikten klart går vi ner för trapporna och ner för backen tillbaka till fyrvägskorsningen. Det finns inga fikabord men några stora, sittvänliga stenar i hörnet fungerar nästan lika bra för en kaffipaus.

Efter pausen fortsätter vi norrut på skogsvägen. En något sliten fornminnesskylt står i vägkanten, och när vi kikar i Fornsök beskrivs den bara som "Hög". Det mest spännande med högen är nog den grotta som ska finnas 100 m norr om den. Tyvärr hinner vi ju glömma bort detta på den tid det tar att gå 100 meter, så vi får leta upp den vid nästa besök!

3,4 kilometer in på vår tur kommer vi till nästa ledskylt. 1,2 km från utsiktstornet stämmer, och 2,7 km till parkeringen är också hyfsat ok. Men vandringsledsskylten visar fortfarande 6,1 km...?

Vi svänger i alla fall av här och går in på våtmarkerna - det stora rikkärret. Rikkärr, källmyr eller kalkkärr har generellt gott om mineraler, framför allt kalk, men har ont om fosfor vilket gör att de ändå är näringsfattiga.

Och ja, det finns fattigkärr, som då har ont om det mesta och inte så många olika växtarter.

Det är över 2 km spänger som snirklar sig fram över rikkärret, med kortare sejourer genom skogsmark. Sist vi var här var det stora flockar av nötkreatur som gjorde plötsliga rusningar genom just skogsmarkerna så man fick se upp lite när man gick över de öppnare områdena där.

Och sist jag var här var jag så upptagen med att spana efter vilda kossor att jag inte såg var jag satte fötterna, lyckades kroka in en fot under en rot och gjorde en riktigt rejäl vurpa med markkontakt. Inget brutet och inga tänder utslagna, tack och lov!