Natur- och kulturtur

På alla våra veckolånga lyx-vandringssemestrar brukar det finnas en vandringsfri dag, då det är tänkt man ska återhämta sig lite (alternativt följa med på en utflykt till något kulturellt ställe för en hiskelig peng), och även på denna hemma-lyx-vandringssemester är tanken att ha en dag för lite återhämtning.

I detta fall innebär det att vi inte går några milslånga sammanhängande turer idag, utan tar bilen och åker runt till olika intressanta ställen. Eventuellt blir det en liten tur här och där.

Fide lövskog

Naturreservatet Fide Lövskog ligger tvärs över vägen från vår stuga, så vi börjar där. Det finns ett fint änge i ena hörnet och en skogsväg som går rakt genom området, annars är det mest ogenomtränglig lövskog.

Grötlingboudd

Nästa stopp är natur- och fågelreservatet Grötlingboholme. Vi ställer bilen på parkeringen och går ut på udden via den smala stigen österut från vändplatsen.

Det är lågsäsong inte bara för turister till ön utan även fåglar, märker vi. Det finns en del fågelflockar ute på holmen men på udden är det inte mycket som händer.

Vi följer en liten stig norrut för att se om vi kan hitta något djurliv.

Längst norrut på udden har man i alla fall fin utsikt över Gansviken och silon i Ronehamn.

Och det gäller verkligen att även se var man sätter fötterna - kaninerna bedriver omfattande markperforering även här... Där det inte är kaninhål är det små bäckar och andra vattenansamlingar - tur vi har bra skor!

Malörten sprider sin distinkta, kryddiga doft då vi kommer åt de silvergrå bladen.

Hela udden består av gräs, sankmark och stenar av olika storlek, med en tydlig gräns där lövträden börjar. Inne bland träden finns ett gömsle, dit man har tillträde året runt för att spana på fåglar.

Men idag måste vi inte gömma oss i gömslet, så vi spanar utanför det!

Det är som sagt en hel del fåglar ute på holmen, men de håller sig där och vi kikar lite på dem, sen ger vi oss iväg igen.

Angantyrs rojr

På väg till Grötlingboudd såg vi kringla-skylten och på väg tillbaka stannar vi till för att se vad det är. Angantyrs rojr, eller rör, betyder Angantyrs röse. (Vi vet det inte nu, men vi kommer att se massor av rojr under våra kommande vandringar här i området.)

En fägata mellan två vastar leder in till röset och en skylt, som berättar att röset var fem meter högt och brant med en kantkedja av väldiga stenblock då Linné besökte det 1741.

Skylten säger också att:

"det i högen bodde en mäktig ande "med guldgult hår som räckte till dess knä, och utgjorde dess enda klädnad". Om denna ande berättades att han endast visade sig på juldagsmornar och alltid återställde sin hög genom ras, om någon tog sten därifrån."

Detta till trots grävdes högen ut på 1820-talet, och en kista med ben och en bronsdolk hittades. Bronsdolken kan ha tillhört en mäktig man i socknen som hette Angantyr.

De flesta stenar som saknas från kantkedjan och röset återfinns i de vastar som omgärdar markerna.

Pankar och Prästänget

Nästa stopp är Pankars naturreservat och Prästänget bara någon kilometer bort. Jag har gjort en preliminär tur-planering för det finns några intressanta natur- och kulturminnen runt omkring som jag vill titta på - en fornborg en bit norrut och "Äugläaiki" en bit västerut

Vi hittar en parkering på gruvägen längs reservatet och börjar gå norrut mot fornborgen men får snabbt överge den planen - det som är utmärkt som en mindre skogsväg på kartan är igenvuxet i verkligheten. I brist på machetes och med bara ben väljer vi att inte försöka ta oss igenom.

Åter till Pankar! Norra skylten ser lovande ut, det verkar finnas en antydan till väg här (som dock inte finns på kartan), så vi ger oss glatt in. Men även här gäckas vår plan, vägen försvinner i en igenvuxen, ogenomtränglig sluten lövskog. Inga machetes, och även om vi haft machetes hade vi inte fått använda dem i naturreservatet. Vi vänder tillbaka.

Vi går istället ner till Prästänget, det öppna änget mitt i reservatet. Men här är det massor av nyfikna lamm på efterbete som kommer skuttande mot oss, och vi känner att vi inte får vara riktigt ifred. Plus att vi misstänker att det kommer att vara lika ogenomträngligt en bit in .

Så vi erkänner oss besegrade och återvänder till bilen.

Kistänge

Vi siktar istället in oss på ett av Gotlands nyaste naturreservat, Kistänge, som ligger en halvmil bort.

Vi blir dock inte långvariga i Kistänge naturreservat heller. Det fick skyddstatus 2017, och i beslutet står att en parkering, informationsskylt samt stig till området ska anläggas.

Vi listar ut var parkeringen är, men det finns ingen skyltning och stigen leder igenom en liten hage där det finns ett antal ungtjurar. De verkar i och för sig lugna men vi känner oss inte riktigt mogna att ta oss igenom en okänd hage med ett okänt antal djur där vi inte har riktigt fri sikt heller. Så vi ger upp även Kistänge, och hoppas att vi ska ha bättre tur vid nästa stopp.

Lagerlingen

På vägen dit ser vi ännu en kringla, och stannar till på vid skylten om Lagerlingen på parkeringen utanför Hansa Hoburgs idrottsplats . Solen skiner och här hittar vi en perfekt plats att äta vår medhavda lunch. Fram med sporkarna och mattermosarna, sen njuter vi av falukorvgryta med bönor!

Mätta och belåtna är missmodet borta och vi ger oss iväg till nästa stopp:

Västra Märgelgraven

Naturreservatet Västra Märgelgraven är ett gammalt lertag som tillåtits växa igen, och där det ska finnas flera olika sorters fåglar, från sparvar och sångare till rovfåglar (åtminstone kretsande över området). Men inte nu, så klart. Vi kommer även här i fel säsong, men det är ändå kul att ha sett det :)

Reservatet är övervuxet med en massa träd, buskar och vattenväxter och det finns inte mycket fri vattenyta.

Från informationsskylten i norra delen leder en stig in ca 100 meter.

Stigen är ganska lätt framkomlig och leder fram till ett gömsle vid en av de fria vattenytorna.

Det susar och prasslar i säven och träden, men vi varken hör eller ser några fåglar här. Har väl inte tålamodet att sitta still och vänta, heller :)

Krakvät, Sävvät och Hägsarve kärräng

Nästa pit stop på vår naturreservatstur är tre för priset av en! Krakvät, Sävvät och Hägsarve kärräng ligger precis intill varandra och en skogsväg förbinder dem.

Vi parkerar vid Krakvät och funderar på att börja med fika men är ännu mätta efter lunchen så vi väljer att promenera nordöst längs skogsvägen istället. Den är nyligen röjd och det finns ingen växtlighet som hindrar oss. Vill man gnälla är det lite knöligt att gå då skogsmaskinen som röjt lämnat djupa spår i vägen, men det är inte värre än att vi klarar av det.

Efter hundrafemtio meter kommer vi in i Sävvät. Det har hittills bara varit ogenomtränglig skog på båda sidor om vägen.

Efter ytterligare hundrafemtio meter öppnar en agbevuxen våtmark upp sig.

I andra änden av agmyren finns det lite öppen yta där det säkerligen växer massor av orkidéer när det är säsong för det, dvs inte nu. Den nyröjda delen av vägen upphör, men det är fortsatt god framkomlighet.

Strax efter Sävvät kommer vi fram till Hägsarve kärräng.

Kärrängen är öppen men det finns (såklart) inga blommor på den.

Vi undrar hur ängarna ser ut om man kommer hit i juni, och säger att vi ska hjälpas åt att komma ihåg att lägga en notis till oss själva i kalendern.

Vi går tillbaka till bilen, och bestämmer oss för att köra tillbaka till vår stuga och fika på vår soliga uteplats där istället för att hitta en plats längs vägen. Bekvämligheten får bestämma idag :)

Stugan

Sen blir det även ikväll en after walk-gin & tonic, dusch, matlagning och sällskapsspel. Och sen snark!

/Anna, 22 september 2020

Läs mer om hela veckans vandringar på Sudret.

Prenumerera på Tur-tips

Följ Vardagstur på Instagram