S:t Olavsleden Gotland: Kalvskogshajd - Visby domkyrka

Vid halv sju på morgonen kikar solen fram över trädtopparna och det är för varmt för att sova vidare - dags att kliva upp, kravla sig ur tältet och mjuka upp alla stela muskler och leder inför sista etappen av pilgrimsleden S:t Olavsleden tvärs över Gotland. Medan vi ägnar oss åt detta passeras vi av några ännu morgonpiggare pilgrimsvandrare på väg mot Hejnum och vi växlar några ord.

Vi väljer att packa ihop tältet och vänta med frukost tills vi kommer till Lokrume kyrka några kilometer bort. Kalhygget har fungerat bra som sovplats men det är redan varmt och skugglöst och vi vill inte bränna på med gasköket i det torra gräset.

En knapp kilometer senare kommer vi ut i Lokrumes öppna jordbrukslandskap och ser kyrkan en bit framför oss.

Bakom kyrkan finns det bänkar och bord i skuggan, en riktig toalett med varmvatten för handtvätt (lyx!) och en vattenutkastare där vi fyller på våra vattenflaskor. Vi swishar en peng till Norra Gotlands pastorat som tack för vattnet här och i Hejnum och den fina tillgängliga toaletten.

Efter frukosten knackar vi på hemma hos ett par vänner i närheten och bjuds på en kopp himmelskt gott morgonkaffe i deras fina, lummiga trädgård. Vi kan tyvärr inte stanna så länge, vi vill komma en bit på väg innan värmen slår till igen.

Leden följer asfaltsvägen söderut från kyrkan ungefär en kilometer och svänger sen västerut in på en mindre asfalterad väg. Nu är vi verkligen mitt uppe i odlingslandskapet med vajande gyllengula sädesfält, och givetvis en massa blommor i vägkanten!

Asfaltvägen övergår i en grusväg som fortsätter vidare rakt västerut, och efter knappt tre kilometer med solen i ryggen är det dags att svänga söderut igen. Vi går längs grusvägen genom ett mindre villakvarter och förbi några fina gamla kalkstenshus.

Här kantas vägen av vilda fruktträd. Tyvärr är frukterna alltför små och omogna för att plockas och ätas - det skulle suttit fint med ett saftigt äpple eller plommon nu!

Sen är det dags att gå in i granskogen. En ovanlig geologi möter oss i skogen - detta ser inte ut som den vanliga gotländska kalkstenen utan påminner mer om fastlandsskog med stenmorän. Efter knappt två kilometers vandring söderut genom den varierande omgivningen kommer vi till en asfalterad väg igen, som vi följer en knapp kilometer nordväst. Strax innan Bro svänger leden in söderut i skogen för en fin liten tur genom gamla kulturmiljöer.

Efter bron stöter vi på något mystiskt i skogen. Vi identifierar det i efterhand med hjälp av Riksantikvarieämbetets webapp Fornsök - det är rester av en kemisk industri, närmare bestämt en tjärdal som använts för att tillverka trätjära.

Kulturstigen slutar strax innan vägskälet vid väg 148 från Visby till Bro och vidare. Vi har gått drygt tio kilometer så vi stannar till för en paus i den numera oanvända busskuren.

Efter pausen korsar vi 148:an men tar inte den korta avstickaren till Bro kyrka utan följer leden in på asfaltvägen mittemot, och knappt femhundra meter senare svänger vi vänster in på grusvägen som leder oss genom nästa skogsparti.

Vi ser flera högar med vad som ser ut som nystaplat timmer, och är tacksamma för att ingen skogsavverkning väsnas i området idag. Vi går lugnt vidare.

Vi kommer ut till Väskinde Kyrkbacksväg, och även här följer vi leden utan att göra en avstickare och besöka Väskinde kyrka som ligger någon kilometer norrut. Efter några hundra meter på asfalt svänger vi in på grus igen.

Grusvägen blir skogsväg som går fram mellan elstängsel av tunna, klena ståltrådar som är allt som står mellan oss och kossorna.

På andra sidan vägen är det ungtjurar och de ligger betydligt närmare vägen, bara någon meter innanför stängslet. Dessutom reser de sig och tittar på oss när vi närmar oss! Snabbt går jag förbi utan att fotografera dem.

Vi kommer till byggnadsminnet Sandkull-Annas stuga som var bebodd fram till 1978. Här finns en fin syrenberså med bord och bänkar men solen står så högt att det inte finns skugga där, så vi sätter oss i skuggan under trädet bakom huset istället.

Vi borde göra lunch men vi är inte riktigt hungriga i värmen, så vi äter upp det vi har som kan ätas direkt, och sen slappar vi ett tag innan vi går vidare.

Klockan har passerat tolv och solen står högt på himlen. En svag vind fläktar och svalkar oss något, men det är riktigt varmt här i det öppna landskapet, när vi avverkar den sista biten in mot Visby.

Efter drygt 28 timmar och 54 kilometer efter starten vid S:t Olofs kapell kommer vi fram till den sista ledmarkören på vår pilgrimsfärd.

Men än är vår vandring inte slut - vi ska ta oss in till Sankta Maria, domkyrkan i Visby. (Hade vi läst på ordentligt hade vi fattat att vi faktiskt ska gå till Korsbetningen, det som finns kvar av Solberga kloster, innan vi är framme vid pilgrimsvandringens slut.)

Vi går längs stängslet, förbi brandkåren och sen genar vi över trafikövningsplatsen eftersom det inte är någon verksamhet där idag. Vi går vidare in mot stan längs Broväg med ett pitstop på Circle-K för varsin kall dryck och varm korv, som vi sätter i oss på vandrande fot.

Vi går in genom Dalmansporten, ut på klinten ovanför kyrkan och sen nerför kyrktrappan.

Framme!

Vi har gått 57 kilometer på vår tur i S:t Olavs spår tvärs över Gotland, från kapellet i S:t Olofsholm till domkyrkan i Visby.

Räknar man med fredagen då vi lämnade hemmet vid tre-tiden för att ta oss till ledstarten har det tagit oss nästan exakt två dygn och 63 kilometers vandring att komma hem igen.

Vi har gått över hällar och alvar, genom skogar, över ängar och åkrar, på stigar, skogsvägar, grusvägar och asfalt. Det har varit varmt, svettigt, stundtals riktigt jobbigt och en del gnissel längs vägen då sällskapet haft olika uppfattning om vad som är lämplig marschfart eller när det är dags för paus eller foto-stopp. Vi är svettiga och dammiga, solblekta och solbrända, med skavsår, rivsår, värmeutslag, ett och annat insektsbett och en och annan (eller flera) stel, ömmande muskel och led.

Skulle jag göra om det? Självklart! :D

Nu väntar en kall dryck och sen en varm dusch, hela tiden med den där härliga förnöjda känslan av att ha använt kroppen, rensat huvudet från onödig oro, och att vara tillfreds med livet.

/Anna & Peter, 19 juli 2020

Några dagar senare går vi den sista biten och avslutar vår pilgrimsvandring på den gotländska S:t Olavsleden:

• Visby domkyrka - Solberga Kloster
• Dag 1: Till S:t Olavsleden Gotland
• Dag 2: S:t Olofsholm - Kalvskogshajd

Om vår tur

24 km vandring längs S:t Olavsleden Gotland. Mestadels på asfalts- eller grusväg. Vattentag, fikabord & toaletter vid Lokrume & Bro kyrka. Obs att ledmarkörerna upphör norr om Visby och man får gå in i Visby längs de trafikerade asfaltvägarna. Hela leden är ca 63 km.

Obs också att det kommit en digital karta med en ny alternativ dragning in i Visby sen vi gick denna tur.