Preikestolen

Vi hälsar på sonen som flyttat till Stavanger och är man i Stavanger ska man tydligen vandra upp till Preikestolen. Så då gör vi det, utan att egentligen veta vad det är. En hög klippavsats i en fjord, så mycket känner vi till i alla fall.

Vi börjar med att färjan från Stavanger över till Tau. Norge är ett yndigt land men också ett regnigt land men det märker vi inte av - solen gassar för fullt!

Väl framme vallas vi och alla andra som också ska upp till Preikestolen till väntande bussar.

Bussen tar oss upp till Preikestolens Fjellstue som inte är en stuga utan ett enormt bygge i trä som har både restaurang och hotell.

Skylten vid starten av leden säger att det är två timmars enkel väg till Preikestolen - alltså fyra timmar tur och retur! Jag undrar om de skrivit fel - ska alla dessa människor ut och trava fyra timmar i kraftigt kuperad terräng?

Vandringen börjar med en rejäl stigning, och eftersom det är massor av folk går man inte i sin egen takt utan får anpassa sig efter hur fort den framförvarande går.

Vi funderar inte heller så mycket på vilken väg vi ska ta, vi bara följer bara med strömmen.

Det är alldeles enormt vackert och vi får helt fantastiska vyer på många ställen.

Vi går och går, och vid något tillfälle stannar jag faktiskt och kollar in informationstavlan ordentligt. 3,8 km enkel väg, men 334 meters höjdskillnad? Vad har vi gett oss in på...?

Men bredvid oss går barn, hundar, herrar och damer i alla möjliga storleksklasser och folk som ser ut som de är på väg att ta en shoppingtur på stan, så det är nog inte bara de för de allra mest vältränade - vi ska nog också klara det här.

Nu när vi kommer ut mot fjorden börjar man också se att vi är riktigt högt uppe och det är alldeles enormt långt ner till vattenytan...

För mig finns det bara ett sätt att ta sig fram här - med ett stadigt grepp om räcken och kedjor som skruvats fast i berget.

Det är mycket tydligt att långt ifrån alla har samma anlag för svindel / höjdrädsla / respekt för riskerna med höga klippor som jag...

Väl framme på platån som är Preikestolen är folk ännu galnare! Från kanten är det 604 meter rakt ner till Lysefjordens vatten men folk minglar glatt omkring.

Jag håller mig nära bergväggen, som är fast och förtroendeingivande bakom mig.

Kanske jag skulle vågat mig fram, ålandes på mage, om det inte varit så mycket folk i vägen, men jag skulle absolut inte dinglat med benen över kanten.

Men jag vill ju ändå ha lite fina bilder, så vi hittar en klippavsats sans bråddjup. Nu är tricket bara att inte få med alla andra glada vandrare som vill göra samma sak.

Med lite listig beskärning åtgärdar man det problemet.

Återfärden går samma väg tillbaka. Folkmängderna sprider ut sig över de mindre branta, mer lugna områdena, och man kan njuta av de vackra omgivningarna och vandringen i sin egen takt.

Vi är tillbaka vid Fjellstuen ungefär fyra timmar efter start- skyltarnas tidsangivelse stämde alltså rätt bra. Vi fyller på med snacks och vätska medan vi väntar på bussen som ska ta oss tillbaka till färjeläget.

Det här var en tur som definitivt gav mersmak - vi har varit ute en del genom åren men aldrig på någon vandring som denna. Det var dock definitivt inte sista gången!

När vi kommer tillbaka till Stavanger köper jag en turbok i deras turistinformationsaffär och börjar planera var vi ska gå på tur nästa gång!

/Anna, 14 juni 2014

Om vår tur